Färsk gnocchi med tomatsås och parmesan

I förrgår bet Albin som är 5,5 år på ett knäckebröd; han skrek till och jag såg att hans nedre tand hade vänt sig 60 grader. Han blödde och mådde illa; han fick en Alvedon. Senare mådde han bättre och gick på sin fotbollsträning och det fungerade bra. Måndag morgon var han alldeles vinröd och hade en stor blåsa vid den tanden. Han hade ont så vi bokade en akuttid till tandläkaren. Väl där (på kvällen) konstanterade tandläkaren att Albins nya tänder var redo att komma ut (även om det är lite tidigt) så han rekommenderade att Albin skulle dra ut sin tand; men sa att vi kunde "vicka" ut den själva om vi gjorde det denna veckan. Jag lät Albin välja då det är hans tand. Han valde att dra ut den hos tandläkaren. Han fick både bedövning OCH tandläkaren drog ut hans tand med tång! Hans första lösa tand! Under tiden detta pågick låg vi och "andades rätt": andas in genom näsan och ut genom munnen... Edvin tog hand om telefonsamtal, kollade tiden åt tandläkaren och kollade klockan så vi inte missade parkeringstiden=) Albin fnissade han tyckte det var kul. Tandläkaren tyckte jag var fjantig som lät Albin välja vad han skulle göra, men jag anser att det är hans tand och finns det en valmöjlighet så... Han drog ut den utan några som helst problem....

Idag tog båda barnen sin MPR-spruta (som de egentligen ska ta först i Klass 2). Och om några dagar ska de ta en annan spruta...jag tycker VERKLIGEN att mina barn är några av de modigste människorna jag har träffat i mitt liv. Och Albin ja, rent spontant, är han nog den modigaste killen jag har träffat i mitt liv vad gäller att göra saker eller utsätta sig för smärta (såsom sprutan hos tandläkaren som han bokstavligen skrattade åt). Medan Edvin är den modigaste människan jag har träffat vad gäller kommunikation och han är så orädd för att ställa frågor som han vill ha svar på, oavsett vem det handlar om.
 Mod är något vi sällan talar om hemma så nu tar vi upp det! Annars är känslor ett samtalsämne som vi talar om dagligen. Kan det vara så att jag har Göteborgs modigaste killar hemma?=)

 Med tanke på Albins glugg fick det bli "tuggvänlig" mat till middag. Blev så sugen att göra färsk gnocchi igen, det var över ett år sedan sist! Häromveckan såg jag ett recept i Allas. Här kommer det, det är verkligen fantastiskt gott, alla här hemma ääääääälskar hemmagjorda Gnocchi.

Gnocchin
1 kg potatis
mineralsalt
4 dl mjöl (jag använde Lailas naturligt glutenfria mix och potatismjöl, hälften av varje)

Skala och skär potatisen i skivor, koka potatisen i saltat vatten, men låt dom inte bli genommjuka. Riv osten. Pressa potatisen och låt svalna.
Knåda ihop allt till en deg. Låt degen vila i 10 minuter. Dela degen i mindre bitar och knåda dem till smala rullar. Skär varje rulle i några cm långa bitar och tryck till dem med en gaffel. Ställ åt sidan tills tomatsåsen är klar.

Här är mina rullar.

Skär och tryck till dem med en gaffel.

Ser redan mumsiga ut.

Tomatsåsen

3 vitlöksklyftor

1 gul lök

lite olja

100 gram grovhackade soltorkade tomater

1 burk hela tomater, 400 gram

2 msk balsamvinäger

mineralsalt

lite peppar

Skala och hacka lök och vitlök och fräs det med olja i en gryta. Tillsätt alla ingredienser förutom kryddorna och sjud i ca 15 minuter. När såsen är klar salta och peppra. 

Tillbaks till gnocchin. Koka upp vatten och mineralsalt i en stor kastrull. Koka gnocchin i ca 2 min i omgångar tills de flyter upp till ytan. Servera gnocchin med tomatsåsen, riven parmesan och färsk basilika. Och gärna lite broccoli också.

Så gott!

Det tar en liten stund men det är värt varenda minut, det är bara så gott! Och de modigaste killarna i Göteborg bara älskade maten!